Nu är vi inne på andra veckan för inskolningen av Vanessa och det går fortfarande si så där... Man kan se små små framsteg men ingen jätte stor förändring förutom att jag har gått iväg lite oftare och längre nu för att hon ska vänja sig att jag går och kommer tillbaka... Hon gråter,leker och skrattar samtidigt och vill hela tiden ha kontroll över omgivningen...när jag går iväg så hör jag henne gråta inne på avdelningen och det är förstårligt men det gör ändå ont i hjärtat när man hör henne skrika så där...vet att det lugnar ner sig och det är bra att hon lär sig vara på dagis men man vill ändå springa in och trösta henne och jag vet att många föräldrar känner igen sig och känner samma sak...men med tiden så är detta bästa för oss båda. : ) tålamod
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar