Saknaden!

    Lånad bild 

Mitt under all stress med alla sjukdomar och julstök så kommer den stora saknaden. 3 år har gått nu sen vi förlorade vår son Justin. Föddes i vecka 22+4 och somna in samma dag som han föddes. Det var den svåraste och den tuffaste  dagen i vårt liv och det går inte att förklara den smärta som vi fick gå igenom  just den dagen och dagen som det hände känns som igår 

Man blir lätt påmind om dagen speciellt runt jultiderna. Stod och bakade lussebullar igår och började gråta och tänkte på vår son. Det var exakt så det var när mitt vatten gick för 3 år sedan  jag stod och baka lussebullar och hann inte baka klart dom utan var tvungen att åka in till akuten. 

På akuten insåg dom snabbt att det inte fanns nått fostervatten kvar och att jag var tvungen att föda fram vår son och att det inte gick att rädda honom. Den sista gång jag såg honom vid liv var på ultraljudet strax innan jag födde honom då såg jag honom sparka i min mage och såg hans hjärta slå. 

Några timmar efter var han född och låg i mina armar omlindad i en filt och var död.

Det gör ont än idag och går inte förklara vilken smärta som man känner när man förlorar någon så dyrbart som vår son var. Jag kände mig så maktlös och jag minns hur jag skrek att dom skulle försöka rädda honom men inners inne visste jag att det var försent.

Jag hoppas vår lilla son Justin har det bra där uppe i himlen och jag hoppas han vet att han är älskad och saknaden efter honom är stor. 

Imorgon är din födelsedag 

Så grattis älskling 

Och kommer du ihåg dom sista orden jag sa till dig ??

Flyg min ängel flyg mamma älskar dig