Ångest och skuldkänslor och oro har legat högt uppe på min lista. Emilio har alltid sen nyfödd legat i spjälsängen och sov rutinerna har alltid funkat tills den dagen han började sova i våran säng emellan oss och det började en dag när han vart riktigt sjuk och han fick ligga hos oss hela sjukperioden sen har han bara stannat kvar hos oss.
Vid två års ålderns började han igen att sova i sitt eget rum och det funkade si så där, han vaknade på nätterna och skrek hysterisk och ville komma in till oss så vi lät han göra det. När Emilio har blivit sjuk så har han alltid fått sova inne hos oss och det beror på mig själv för jag har alltid varit extra orolig för mina barn för att dom är just prematur och har haft trånga gångar med näsa och hals och haft astma så man har legat ett par sömnlösa nätter bara för att lyssna på hur dom andas.
När Vanessa föddes och vi var borta från vår son i tre månader så fick jag skuldkänslor och lät han sova bredvid mig den första tiden när vi kom hem för jag ville ha mina barn så nära mig som möjligt och ville inte att han skulle känna sig utanför, jag vet att det inte var någon bra ide men rationell tänkande gick inte så bra utan skuldkänslorna styrde över mig.
Idag kämpar jag hela tiden för att få vår son att sova i sitt eget rum och han är 4 hmm jag vet och det är bara mitt eget fel men vid tidpunkten så tyckte jag att det kändes rätt. Har iaf lyckats idag och fått honom att sova i sin egen säng i sitt eget rum och jag hoppas och håller tummarna att det fortsätter så... : )
Glad, orolig mamma men jag vet att i slutändan är det bäst för oss båda : )
Det är inte han som har separations ångest det är nog jag som har det hihi
3 kommentarer:
Jag tycker inte du ska ha ångest över det där med att sova i egen säng och rum.. Shahin kommer fortfarande in till oss om nätterna eller somnar i vår säng och vi bär över honom till sin säng och sen kommer han tillbaka.. Lyssna bara på ditt eget hjärta och låt ingen komma med förmaningar om si eller så! Du är mamma och vet bäst vad som funkar för dig och dina barn!
Kram
Tack för det fina svaret det var precis det jag behövde höra. Jag brukar nästan aldrig tvivla på mig själv som mamma och jag vet vad som är bäst för mina barn men tycker ändå det är jobbigt att se eller höra andra mumla hmm sover ditt barn forfarande med er! Det finns inga regler hur man uppfostrar barn och alla familjer är olika och gör på olika sätt men majoriteten gör det betydligt tidigare än vad vi har gjort. Jag ska lyssna på mitt hjärta och göra det som är bäst för både mig och min son. Tack ännu en gång för det svar!
Ditt
Skicka en kommentar