Fan man har glömt bort hur det var att stiga upp var tredje timme o mata sköta och sen försöka somna om igen vetande att du ska upp efter en timme igen är ganska tröttsamt men värt varenda minut när man ser dottern sin le emot en. Sitt barns leende är värt all sömnlöshet och jag vet att det är en övergående fas av mitt liv och snart innan man ens hinner blinka så får man nästan en hel natt sömn igen ibland kan tiden gå så fort när man njuter och gnäller som mest :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar