blogg
onsdag 31 oktober 2012
Ny dag nya tag...
Idag har det varit en ganska hyffsad dag.Inga större förändingar värken små eller stora förutom att lill tösen väger nu 1517 g och blir nu 7 veckor gammal på fredag.Det känns bra att hon går upp i vikt, för att man märker utav det är att hon blir mycket stabilare i allt. Snart får man väl korka upp champange när hon väger 2000 g. För varje dag som går börjar hon se mer och mer ut som en "vanlig" eller vad man nu ska säga som en vanlig bebis och mer lätt att hanterad. När jag är på sjukhuset hos henne så sköter jag om henne byter blöjer tvättar av henne och tar tempen för att se att hon klarar av temperaturen utan hjälp. Jag brukar sitta ett par timmar i taget med henne och det gör jag hud mot hud dom har sagt att barnen mognar mycket snabbare när man sitter hud emot hud och det är lika viktigt att pappan gör det också för att barnen ska känna igen både pappas och mammans dofter. I början när vi inte kunde sitta med henne hud emot hud så fick vi hem en liten snutte trasa som vi kunde lägga inanför våra tröjor jag i min b-h för att få våra dofter på dom som vi sen i sin tur kunde lägga in dom i kuvösen för hon skulle i tidigt stadiet känna igen våra dofter.Det var så härligt när vi för första gången fick hålla i henne och ta på henne känslan går aldrig beskriva hur lyckliga vi var speciellt när vi inte trodde att vi skulle få göra det eftersom vi visste att chanserna inte var så stora när hon föddes tidigt i v 24, jag kan säga att tårarna kom längs kinderna och det var för att jag var så lycklig för att hon levde och jag äntligen fick hålla i henne. Det tog en veckan efter förlossningen som jag fick hålla i henne för första gången innan dess fick jag bara ta i henne med handen inne i kuvösen och bara i korta stunder eftersom man inte ville släppa ut så mycket värme ur kuvösen så hon inte skulle skjunka i temperaturen.På neo är det små steg framåt och små steg bakåt ibland stora steg framåt och ett litet bakåt eller stort steg bakåt man kan aldrig veta hur dagen ska se ut utan det är barnen som bestämmer takten hur det ska gå så det ända man kan göra är att bara hoppas och försöka se framåt och se positivt pa saker och ting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar